Lihkku Till Lihkkus huvudsida
Tyst hundträning
av Bill Leksén

Lihkkus Banner


I modern hundträning förekommer det en mängd olika begrepp: Doggie Zen, Target Training etc. Förmodligen kommer man också ganska långt med lite sunt bondförnuft. Själv använder jag med förkärlek "The Silent Method" (Den tysta metoden)
- teckenspråk, tydliga åtbörder, smackningar, viskningar etc. Det finns inget som helst skäl att skrika åt hunden eller ens prata högljutt med den. Hundar hör jättebra! Jag flåsar ofta H-H-H-H och det betyder "Här går vi - häng med".

När jag någon enstaka gång måste skrika ut en varning i ett skarpt krisläge, så lyssnar hunden på mig. Viska gärna till hunden. Den är inte döv. Man behöver inte skrika åt hunden. Hm... vid närmare eftertanke borde jag egentligen inte komma med några goda råd om hur man bäst kommunicerar med en envis lapphund, för just nu vimlar det av mysiga löptikar grannskapet. Så vaddå tyst metod? Lihkku har redan slagit dövörat till.

Body blocking (kroppsblockering)

På våra hundpromenader ser jag ofta hur många hundägare rycker i kopplet för få hunden att gå åt ett visst håll, eller skäller och domderar. Se hur fint hundarna själva kommunicerar med små snälla "kroppstacklingar". Om en hund leker med en annan hund och vill att den ska byta riktning, ökar den bara farten och tränger hundkompisen åt önskat håll.

Jag har lärt mig av hundarna hur man kan göra, och tillämpar ofta det där med snälla "tacklingar och trängningar".

Preja jycken

Ibland vill jag att Lihkku ska gå ur vägen på stigen när vi möter andra flanörer. Vi måste visa hänsyn eftersom det finns många hundrädda. Alla gillar inte hundar. För det mesta räcker det att öka på stegen lite och tränga jycken lite åt höger. En signal med kroppsspråket helt enkelt. Inga fula ishockeytacklingar utan bara tränga undan hunden en smula.
Pröva detta på Din egen hund. Han eller hon kommer att tänka, äntligen har husse/matte förstått hur vi hundar vill få raka besked om riktningar. Bravo!

På tal om riktningar

Hur många tänker på att vi människor har korta näsor och hundarna ganska lång nos? När en hund pekar ut en riktning åt en annan hund, så sker det med nosen. Medveten om mitt handikapp som människa (på tok för kort nos), så pekar jag därför alltid ut riktningar med en lång rak arm, precis som en trafikpolis. Då ser hunden signalen klart och tydligt.

Som tyst inkallning ofta en lång arm spikrakt upp i luften. Kanske motsvarar detta hög svansföring? Hundar signalerar ju en del saker med hög svans.

* * *
Bill Leksén

Hundkommunikation

De flesta hundvana vet naturligtvis redan det som jag nu skall säga, men en liten repetition av kunskaperna kan inte skada.

När en främmande hund kommer fram mot mig, så står jag stilla och låter vänster arm hänga och dingla lite slappt vid min sida. Jag undviker att glo hunden i ögonen; vänder bort huvudet lite. Det dröjer inte särskilt lång stund förrän hunden börjar utforska min hand. Min vänstra hand och arm ska förhoppningsvis föreställa en hundsvans, även om hunden nog inser att jag inte är någon riktig hund.

När jag möter en otrygg hund brukar jag sätta fingrarna i marken och krafsa lite och sniffar och snörvlar lite grand. Då blir den osäkra hunden lite mera intresserad och kommer då fram, och så får vi en god kontakt. En hund som kommer fram och försöker visa sig hotfull, spänner ofta av och lugnar sig om man gör sig lite slapp i kroppen, och om man slickar sig lite nervöst i mungipan, vickar sakta på huvudet från ena sidan till den andra som en indisk sikh brukar göra, och så har man nedsänkta axlar och gör sig lite valpig.

Och varför inte klia sig lite nonchalant? Man kan lära sig mycket genom att studera hur hundarna själva bär sig åt. Själv nalkas jag alltid en främmande hund genom att gå en cirkelbåge runt, och jag glor aldrig en främmande hund i ögonen.

Många som inte är hundägare har pippi på att klappa främmande hundar på huvudet. Det är ett dominant beteende som ingen hund tycker om. Själv smeker jag alltid främmande hundar försiktigt under hakan och berör hundens päls med fjäderlätta rörelser.

Karlar som kommer fram och använder hunden som något slags bongotrumma är aldrig populära ur hundens synvinkel. Vi karlar måste tänka på det. Nätta kvinnliga rörelser tycker hunden om.

* * *
Bill Leksén

Lihkkus specialbanner
Tillbaka till artikelväljaren


Copyright © Bill Leksén
-- Uppdaterad: 2006-03-04